Alla sjukdomars ursprung ⋆ 7999

Sjukdom har troligen funnits sedan tidernas begynnelse. I hebreiska skrifter finns ordet tzaraath צרע)ת ). Ordet tzaraath hänvisar till sjukdomar som skapar sår eller utslag på huden och ingen speciell sjukdom. Tzaraath har sedan översatts i Bibelns gamla testamente till det grekiska ordet lepra, lepis, λεπίς som betyder ”fiskfjäll” som sedan har översatts i den svenska bibeln till ordet spetälska.

Den ”bibliska spetälskan” Tzaraath är så mycket mer än den namngivna sjukdomen spetälska och är endast en av de otaliga sjukdomar som kan ta form i en levande organism.

Man skulle kunna säga att Tzaraath är ”modern till alla sjukdomar”.

En tzaraath benämns vid sjukdom som en negah ( נעג ), åkomma. Det finns flera varianter av nega’im, men två som är relaterade till det mänskliga köttet:

Bölder och brännsår, (3:e Mose 13:18 – 28)
Kala fläckar, sjukliga förändringar av skalpen eller huden under skägget, en negah som kallas , נ קת netek, (3:e Mose 13:29 – 44)

Den typen av sjukdom ska uppvisas för prästen och är de symptom som har synliga förändringen på huden. Det innebär också att sjukdomen är smittsam under en viss tid, men även att en annan sjukdom kan utveckla sig i den personens organism längre fram i livet. Alla andra sorters sjukdomar behandlas av läkaren.

Inom den homeopatiska läkekonsten finns den här kunskapen väl beskriven och tas med i sitt sammanhang i behandlingen av kronisk sjukdom.
Det var den tyska vetenskapsmannen och läkaren Samuel Hahnemann (1755–1843) som grundade den homeopatiska läkemetoden.

Det var när Samuel Hahnemann under sin senare del av livet började undersöka varför vissa sjukdomar blev kroniska, alltså något som den egna livskraften inte själv kunde läka, som han utvecklade läran om kronisk sjukdom. Vilket han i sina skrifter kallar för Psora och den latenta Psora sjukdomen som påvisar att sjukdom finns i organismen.

Det är den kroniska sjukdomen som intar en egen del av organismens livskraft, som lever tillsammans med och är odelbar från den. Livskraften finns i allt det levande, det som andas, det som kan reproducera sig själv och kan läka organismen om den blivit utsatt för en skada eller akut sjukdom. En osynlig kraft med en inneboende vilja som spontant kan lyfta en arm och sköta en kropps alla autonoma funktioner.
Oavsett om det gäller en växt, en mineral, ett djur eller en människa. En livlös organism kan inte utföra några av de här sakerna, för den materian är utan livskraft. Precis som att en livlös materia inte kan bli förälskat och känna kärlek eller kan läka en kropp.

Tänk dig att sjukdom anpassar sig för att överleva när de möter sin överman, kanske inte den med lie, utan andra betingelser som läkemedel, homeopatiskbehandling, m.fl. Det är inte heller meningen att sjukdom ska avsluta livet, utan slutet är tänkt att infinna sig när livskraften har förbrukats och tagit slut.
Så, om sjukdom möter motstånd som hotar överlevnaden så förändrar den sig, den är fortfarande av samma ursprung, men har ett nytt förfaringssätt och symptombild. De vanligaste taktikerna är att sjukdom blir mer virulent och skapar en längre inkubationstid¹.

Så, om vi fortsätter med exemplet spetälska. Det är inte lätt att överleva och fortplanta sig som sjukdomen

¹ Tiden mellan smittillfället och det att symptomen bryter ut.

spetälska. Ingen annan person vill komma i närheten av den drabbade, så sjukdomen har svårt att hitta en ny organism att smitta, likt en parasit som söker nya värdar att leva av eftersom de flesta människor flyr sin kos vid blotta åsynen av de spetälska och de sjukdomsdrabbade blev förpassades till speciella kolonier.

Över tid anpassar sig sjukdomen och antar i stället skorviga, kliande utslag och sår. Det öppnade för nya möjligheter till en fortsatt spridning och överlevnad för sjukdomen spetälska.
Symptomen liknar inte längre spetälska, men är i grunden samma sjukdom, men är mindre synlig och mindre kraftfull och mer kronisk. Sjukdom visar sig då och då hos de drabbade som ett intensivt kliande hudutslag tills den blir övervunnen av någon form av behandling, som typ cortison. Då gömmer sig i stället sjukdom djupare in i organismen och skapar där en inre klåda och skapar alla former av kroniska sjukdomar i kroppens inre vävnader. Det fortgår och ärvs i generation efter generation.

Tzaraath, benämns inom homeopatin för Psora
sjukdom. Det är läran om hur sjukdom hela tiden
utvecklar sig, men härstammar från en och samma
källa. Övertid föds det hela tiden fram nya former
av sjukdom som får nya diagnostiska namn.

Den finurliga överlevnadsstrategin som Psora utvecklat kan vi se och uppleva via den latenta Psoran. Som slumrar i en organism sedan födseln och ibland ett helt liv, utan att utvecklas till en synlig och påtaglig sjukdom. Den tillkännager sitt slumrande frö i organismen genom små vardagliga krämpor som t.ex näsblod hos unga, störd sömn, kramper i vaderna om natten – ja, listan på symptom är lång.

Så länge vi lever ett sunt liv utan större bekymmer eller olyckor ligger den där slumrande och latent. Men så händer något i livet, exempelvis en influensa, förödmjukelse, nedkylning, sorg, baciller eller annat gissel, som kroppen inte själv klarar av att läka, då väcks den latenta Psoran som då kan utvecklas till en akut sjukdom eller kronisk sjukdom. Det är Psoran som är grundorsaken och ger möjligheten till alla upptänkliga och namngivna sjukdomar. Här finns kanske svaren till uppkomsten av all världens sjukdomar?

Vidare så utvecklade Samuel Hahnemann i den homeopatiska läkemetoden en egen gren som avser behandling av de kroniska sjukdomarna. Läkemetoden bygger på möjligheten till en fullständig bot, alltså att vi aldrig skulle kunna bli sjuka. Samuel Hahnemann menar att om en person behandlats fullständigt i sin latenta Psora, så att Psoran är utrotad ur kroppen, så kan den personen aldrig bli sjuk. Vare sig av en akut smitta eller i en allvarlig kronisk sjukdom, för det finns ingen tzaraath kvar i den organismen som kan gro som ett frö till att skapa sjukdom.

Inom homeopatin ställs inte diagnos på sjukdom, utan i stället delas sjukdom in i kategorier utifrån hur de ska behandlas och hur sjukdom påverkar kroppen.
Exempel är akut sjukdom, epidemisk- och influensasjukdom, iatrogen-sjukdom², kronisk sjukdom, trauma och skador. Homeopaten arbetar utifrån hur sjukdomen visar sitt unika uttryck i individens organism, för att hitta just det homeopatiska läkemedel som kan bota. Det görs utifrån den individens upplevda symptom och begränsningar, där allt tas i beaktande som ett eget unikt universum. Alla symptom tas samman till ett enda läkemedel för att läka den totala symptombilden, den odelbara sjukdomen, den som framvisas av livskraftens uttryck. Precis som på samma sätt som i forna tider, då symptomen uppvisades och observerades av läkaren för att förstås och kunna behandlas.

Den homeopatiska läkekonsten har sin tes
utifrån likhetsprincipen - simile.

Inom homeopatin har tusentals levande och friska människor genomfört homeopatiska läkemedelsprövningar, för att fastställa vad ett ämne kan ge för sjukdomsliknande symptom, en artificiell eller konstgjord
sjukdom. Det ämnet används sedan som läkemedel till den som blivit sjuk.

Ett exempel på en läkemedelsprövning som vi alla nog någon gång ofrivilligt har råkat ut för är den av Allium cepa, rödlök. När vi skär och hackar en lök börjar ögonen svida och tåras, näsan börjar rinna med en vattnig, frätande snuva och talrika nysningar, utan att vi för den sakens skull är sjuka. Precis samma symptom som en människa upplever vid en förkylning eller allergi.
Vi har nog även fått erfara att lök kan vara gasbildande om vi äter för mycket och att magen börjar rumla runt och vi släpper väder. Så, Allium cepa används även vid vissa former av kolik.

Här ser vi tydligt genialiteten i den homeopatiska likhetsmetoden!

² Av läkaren skapad sjukdom, som följder efter operationer, läkemedel med mera.

Dela gärna sidan!